Tränarbloggen

Tränarbloggen

Om bloggen

Denna blogg kommer användas som en typ av tränardagbok där jag kommer dela med mig av tankar, frågeställningar och reflektioner gällande allt som har med tränarskapet att göra. Mest för min egen skull men skulle det finnas någon som finner det jag skriver om intressant skulle det såklart vara extra roligt!

Jag som bloggar är 24 år gammal och ungdomstränare i fotboll.

Säsongen 2012 - Tankar och reflektioner (Del 2)

ÖvrigtPosted by Joel Tue, October 23, 2012 19:23:50

När vi ändå är inne och pratar lagsammanhållning så känns det som ett bra tillfälle att hoppa tillbaka till mitten av april, då vårt lag tillsammans med föreningens F98- och P00-lag var iväg på träningsläger tillsammans under fyra dagar. Dessa fyra dagar innebar ett enormt lyft för lagandan för oss och vi kunde inte fått ett bättre avstamp inför seriesäsongen.

Vi åkte iväg med buss en torsdagseftermiddag och vid ankomst till vandrarhemmet i Höganäs i Skåne inkvarterade vi oss i flerbäddsrum där vi ledare bestämt vilka som bodde med vilka. Första kvällen hade vi ett kort teoripass där vi pratade lite om kost och vikten av att förbereda sig på ett bra sätt, och då givetvis också om hur man förbereder sig på ett bra sätt.

Andra dagen märkte alla direkt att vi skulle få ännu mer motion än vi trodde under långhelgen. Avståndet till träningsplanen var nämligen närmare fyra kilometer, och ingen buss hade vi kvar på plats. Bara att gilla läget, och det i efterhand tror jag det här var bättre än att ha planen runt knuten. Detta eftersom alla tvingades anstränga sig lite extra, och tiden mellan boendet och planen kunde användas till lite annat. Sista dagen fick killarna i smågrupper bland annat komma på en varsin målgest som de sedan fick visa upp för resten av laget vid träningens slut, som en rolig grej.

På lördagen hade vi en träningsmatch inplanerad på eftermiddagen, så då stannade vi kvar runt vandrarhemmet på förmiddagen och genomförde en del samarbetsövningar som var både nyttiga och inbjöd till en hel del skratt. Överlag var det väldigt positivt för hela laget att komma iväg tillsammans och få umgås så tätt ihop under några dagar. Samtidigt gjorde närvaron av de andra lagen att det blev lite extra stoj och stim, vilket också kändes positivt.

Sista dagen på träningslägret kan jag titta tillbaka och säga att vi hade en riktig nyckelsekvens för hur resten av säsongen skulle gestalta sig. Så kändes och känns det fortfarande. Det var trötta ben, sega huvuden och lite allmänt gnälligt och ynkligt på lägrets sista träningspass den där förmiddagen. Många började vika ner sig och ville inte riktigt anstränga sig längre. Då samlade vi ihop gänget, sa några väl valda ord som i princip gick ut på att det fanns två möjliga val. Antingen bita ihop, hänga i och köra på eller att ge upp och sätta sig vid sidan. Alla valde det första, och vilken träning vi fick. Helt fantastisk inställning och där tror jag många kände att man ibland måste anstränga sig lite extra för att komma någonstans. Allting är inte alltid toppen och går inte alltid som på räls. Samtidigt slöts även gruppen samman än starkare när vi efter träningen kunde konstatera att vi klarat av att göra det här tillsammans.

Det hade varit intressant att ha ett litet fönster man kunde kika in och se vad som hade hänt om vi låtit träningen flyta på och låtit killarna fortsätta vika ner sig och lämna över ansvaret på varandra. Jag tror inte vi hade fått samma utveckling som vi fått under året, och jag återupprepar att jag är övertygad om att det är de små detaljerna och ögonblicksbesluten som gör att saker och ting blir som de blir.

Det finns såklart säkert även motsatta exempel. Ögonblicksbeslut man tar när man är ”mitt uppe” i det och som man senare inser nog inte var så kloka. Där gäller det att ta lärdom och göra det bättre nästa gång, för tyvärr kan man ju aldrig göra om det. Ett exempel jag har här plockar jag från näst sista seriematchen under årets säsong. Allting gick emot oss. Nästan halva laget anlände till matchen runt 20 minuter före avspark, och allt kändes stressigt och lite småjobbigt. (Det där är en sak jag är medveten om att jag måste förbättra i mitt ledarskap, att hålla lugnet och inte låta det påverka för mycket om allt inte blir som tänkt och förutsättningar förändras.)

Hur som helst, ”allt” gick emot oss. Vi skapade chans på chans på chans. Stolpe, ribba, målvakt och utespelare på mållinjen var i vägen. Vår motståndare gjorde mål från 45 meter. Vår motståndare tog med sig bollen med handen och gjorde mål. Vi fortsatte skapa chanser utan utdelning. Bollen studsade fel, vi fick inte med oss någonting. Alla som har erfarenhet från fotboll eller egentligen vilken lagidrott som helst känner säkert igen det här. Ibland har man allt emot sig och ingenting med sig. Ibland har man istället allting med sig, men det gör det inte mindre frustrerande när allting går emot.

I paus var frustrationen stor och det gjorde att jag tog ett ögonblicksbeslut som var mindre bra. Jag lät frustrationen gå ut över spelarna och var alldeles för hård i mitt snack. För med lite distans var vi inte jättedåliga, allting gick bara emot. Och det kan man inte alltid riktigt påverka i alla lägen, det ligger något djupare i det där. I början av matchen lyckades vi till och med spela utefter vår spelidé på ett riktigt bra sätt, men i mitt huvud var det borta just då. Några timmar senare när man reflekterade över matchen, spelarna och sig själv var det dock ganska tydligt för mig att jag hade varit alldeles för tuff och för hård, och spelarna fick ta en del oförtjänt ”skit” i paus.

I och med att jag själv insåg att jag gjorde fel var det bara en sak att göra. På träningen dagen efter inledde jag med att be om ursäkt och härliga killar som man har att göra med så accepterade alla ursäkten. Jag tror det är viktigt att kunna erkänna sina fel även som tränare, jag tror det finns många som har lite för mycket prestige även gentemot sitt eget lag. Man måste kunna be om ursäkt om man gjort fel, vilken roll man än har. Sedan är det såklart extremt viktigt att misstaget inte upprepas, för tvingas man be om ursäkt en eller två gånger till för samma sak tror jag det är risk att spelarna börjar tappa förtroende. Hur som helst kan jag säga att jag aldrig kommer gå i den här fällan igen, vilket humör jag än är på kommer jag tänka efter en gång extra innan jag bestämmer mig för vad som ska få komma ut ur munnen. Ibland måste man kritisera, men hur ”dåligt” man än tycker något är så bör man nog vakta sina ord, framförallt när det gäller ungdomar. För den sekunden glädjen försvinner från fotbollen är man farligt ute. Kritik ska också alltid vara konstruktiv, annars stjälper man nog mer än man hjälper.

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.