Tränarbloggen

UtbildningshelgUtbildning

Posted by Joel Wed, October 24, 2012 23:24:09

Var den gångna helgen på tränarutbildning. Temat var spelförståelse och för mig var det den sista av fyra helger på det steg som kallas Bas 2. Personligen tycker jag att detta var den enskilda utbildning som gett mest av dem jag gått hittills.

Det var lite mer "nytt" än det brukar vara, och samtidigt en hel del nyttig repetition. En sak som jag nog kommer förändra efter denna helg är sättet jag arbetar med försvarsspel när jag tränar yngre åldersgrupper. Från att ha tyckt och tänkt att positionsförsvar är det sätt man "bör" jobba på så har jag nu omvärderat mina åsikter lite. Jag har svängt lite och känner snarare att någon form av markeringsförsvar kan vara betydligt mer utvecklande för den enskilde spelaren i ett lag. Mer en mot en-situationer framförallt, vilket ger den enskilda mer träning i individuella moment. Något som ju bör eftersträvas för unga.

Jag fick också möjligheten att få en del personlig feedback på mitt coachande under ett av praktikpassen, något som alltid är nyttigt. Trots att jag tyckte det var lite nervöst att hålla i ett pass framför ett gäng andra tränare så gick det väldigt bra och jag fick en hel del beröm vilket såklart alltid är väldigt kul. Framförallt så fick jag höra positiva kommentarer om mitt engagemang, mitt "språk" och sättet jag jobbade med individuella instruktioner och fick spelarna att tänka själva.

Huvudinstruktören, som gav mig feedback, stärkte också min egen bild av vad jag bör tänka på. Det handlade också om mitt engagemang och att jag ibland kan bli lite för "inne" i det som görs. Detta yttras ofta i att man börjar slänga sig med i mindre konstruktiv feedback till spelarna såsom "bra" och "snyggt" osv. Jag som tränare vet såklart precis vad jag menar med detta, men jag lämnar mycket till spelarna själva att tolka vilket gör att det inte är så säkert att jag når fram med det jag vill. Jag tycker det är speciellt lätt att glida in i detta under matcher då man naturligtvis är lite extra motiverad och engagerad.

I övrigt är en av de bästa sakerna med sådana här utbildningar det utbyte man har med de andra deltagarna under men kanske framförallt mellan teori- och praktikpass. Man får väldigt mycket tankar och idéer som man kan omsätta till att passa sin egen verksamhet.

Nästa steg på utbildningsstegen är diplomkursen bas, som efter genomförande resulterar i "UEFA B Diploma". Men den kommer nog få vänta ett år eller så. Jag tycker det känns bättre och mer utvecklande att ge saker tid att sjunka in och skaffa sig en egen bild uppfattning av saker och ting innan man ger sig på nästa steg. Och utbildningar går man ju trots allt inte bara för sakens skull, utan för sin egen.

Säsongen 2012 - Tankar och reflektioner (Del 3)Övrigt

Posted by Joel Tue, October 23, 2012 19:29:29

Nu har detta inlägg gått lite fram och tillbaka i tiden, ut på plan och in i mina tankar, men om vi ska ta ett steg ut på plan igen så skulle jag även vilja berätta några ord om ett av de roligaste inslagen för både fotbollsspelare och fotbollstränare under året, nämligen seriematcherna. Jag skulle bara vilja ge min syn på resultat kontra prestation inom ungdomsfotbollen först.

Utveckling ska såklart ligga i fokus i barn- och ungdomsåldrarna. De fotbollsspelande individerna ska bli bättre på plan, men även lära sig att fungera i en grupp och att uppföra sig på ett bra sätt mot andra människor. Men jag tycker också att det är viktigt att lära sig att vinna, och att lära sig att kämpa för att vinna. Man ska såklart ha en idé om hur man ska spela fotboll och hur man vill att sina spelare ska utvecklas som just fotbollsspelare, men samtidigt tycker jag att man måste uppmuntra en bra karaktär, en karaktär som innebär att man ger allt för laget och för sig själv för att försöka vinna matchen man spelar. Detta får såklart inte ske på kostnad av utvecklingen som fotbollsspelare, men ibland går ”resultat kontra utveckling”-debatten lite för långt. Att vinna blir nästan fult. Jag tycker det kan gå hand i hand.

Missförstå mig rätt, det går absolut inte alltid hand i hand, men jag tycker att det kan göra det. Jag har också känslan av att det är lättare att bedriva träningar och få till en spelmässig utveckling i en vinnande miljö. Det skapar en tro på det man gör och ett engagemang för uppgiften om man lyckas vinna då och då.

Seriespelet var det, ja. Föregående år hade det gått tungt för de bägge lagen vi nu slagit ihop till ett P98. På totalt 28 matcher på två lag inbringades 16 poäng. Det gjordes inte speciellt mycket mål och det släpptes in desto fler. Och det började ganska tufft för oss det här året också. I seriepremiären mötte vi nämligen ett för oss väldigt tufft lag och vi förlorade med 9-2 efter att vi i princip varit totalt chanslösa, och vårt försök till att spela vårt spel nerifrån backlinjen gjorde att våra motståndare bröt tidigt och vi hade det jättetufft. En tung start på en ny säsong för ett gäng fotbollskillar som kom från en säsong med övervägande förluster.

Till andra matchen hade vi lagt mycket krut på att även hitta en spelidé i vårt defensiva spel. Denna var mycket enkel och grundades mycket på att snabbt komma upp i press och att hålla våra motståndare felvända så mycket som möjligt. Detta gjorde dock jättemycket och vi ägde matchen mot ett lag som sedan slutade på andra plats i serien. Tyvärr hade vi otroligt svårt med målskyttet, och trots 15 klara målchanser, många av dessa rena frilägen, förlorade vi med 2-0. Det kändes dock som en liten seger då prestationen var väldigt bra och något vi kunde jobba vidare på.

Sedan hände det något. Vi började vinna. Före sommaruppehållet vann vi sex av de sju matcherna vi hade kvar att spela, och fyra av dessa var också riktiga ”karaktärstestare” där vi lyckades ta hem segrarna med uddamålet. Det fanns matcher av dessa där vi spelade jättefin fotboll helt utefter den spelidé vi har. Det fanns också matcher där det inte fungerade lika bra, men även i dessa matcher tror jag det finns ett värde i ett kunna kämpa sig till en seger. Att visa inställning, moral och vilja kriga sig till vinsten. Att inte lägga sig ner och dö. Det tycker jag vi måste komma ihåg även inom ungdomsfotbollen. Resultat är absolut inte allt, men det är definitivt något. Framförallt för det här laget som tidigare mest förlorat. Det var viktigt att få tillbaka tron på att vi kunde lyckas.

Vi plockade 18 poäng på vårens 9 matcher. På höstens 9 matcher plockade vi bara 12 poäng. Och resultaten betyder ju definitivt något, men absolut inte allt. För under hösten har vi i flera matcher presterat en otroligt fin fotboll. Vi har presterat både ett och två snäpp bättre, och i det fallet så kan man till viss del köpa att man inte alltid får resultatet med sig. Tittar vi annars på lite andra siffror så gjorde vi 21 mål under våren. Och trots två segrar mindre under hösten gjorde vi där mer än dubbelt så många mål, 45 stycken.

Den absoluta höjdpunkten under säsongen, och bland det bästa jag varit med om överhuvudtaget i fotbollsväg, var höstens returmöte mot laget vi fick stryk mot med 9-2 i premiären. Jag har inte ord för att beskriva vad jag kände när vi hämtade upp 0-2 till 2-2 och i andra halvlek vände 2-3 till 5-3 mot ett lag som var både äldre, kaxigare och mer välväxta än oss. Men som lag presterade vi en fantastisk fotboll och spelade ut våra motståndare efter noter. Glädjen i laget efter den matchen var grym efter att vi tagit oss an en oerhört tuff uppgift och fullkomligt glimrat när vi genomförde den på bästa sätt. Det var 70 minuter som ensamma var värda alla de timmar som man lagt ner under året. Och minnet av den matchen hoppas jag att jag alltid kommer ha med mig, för det var något alldeles speciellt.

Så sitter man då här nu och försöker sätta ord på alla tankar, några veckor efter säsongen. Det gäller att hitta sitt eget sätt att fånga de bra tankar och idéer man har i huvudet, tror jag, för rätt som det är är de borta. Och vilka tankar och idéer som är bra vet man bara själv. Så länge man tror tillräckligt mycket på något så tror jag att idén blir bra på något vis. För har du tron på något kommer dem du leder ha lättare att få tron. Och är det tillräckligt många under samma tak som tror på samma sak så kommer den tanken eller idén förmodligen ha större chans att bli verklighet.

Om någon vecka drar vi igång vinterträningarna, och nog längtar man dit!

Säsongen 2012 - Tankar och reflektioner (Del 2)Övrigt

Posted by Joel Tue, October 23, 2012 19:23:50

När vi ändå är inne och pratar lagsammanhållning så känns det som ett bra tillfälle att hoppa tillbaka till mitten av april, då vårt lag tillsammans med föreningens F98- och P00-lag var iväg på träningsläger tillsammans under fyra dagar. Dessa fyra dagar innebar ett enormt lyft för lagandan för oss och vi kunde inte fått ett bättre avstamp inför seriesäsongen.

Vi åkte iväg med buss en torsdagseftermiddag och vid ankomst till vandrarhemmet i Höganäs i Skåne inkvarterade vi oss i flerbäddsrum där vi ledare bestämt vilka som bodde med vilka. Första kvällen hade vi ett kort teoripass där vi pratade lite om kost och vikten av att förbereda sig på ett bra sätt, och då givetvis också om hur man förbereder sig på ett bra sätt.

Andra dagen märkte alla direkt att vi skulle få ännu mer motion än vi trodde under långhelgen. Avståndet till träningsplanen var nämligen närmare fyra kilometer, och ingen buss hade vi kvar på plats. Bara att gilla läget, och det i efterhand tror jag det här var bättre än att ha planen runt knuten. Detta eftersom alla tvingades anstränga sig lite extra, och tiden mellan boendet och planen kunde användas till lite annat. Sista dagen fick killarna i smågrupper bland annat komma på en varsin målgest som de sedan fick visa upp för resten av laget vid träningens slut, som en rolig grej.

På lördagen hade vi en träningsmatch inplanerad på eftermiddagen, så då stannade vi kvar runt vandrarhemmet på förmiddagen och genomförde en del samarbetsövningar som var både nyttiga och inbjöd till en hel del skratt. Överlag var det väldigt positivt för hela laget att komma iväg tillsammans och få umgås så tätt ihop under några dagar. Samtidigt gjorde närvaron av de andra lagen att det blev lite extra stoj och stim, vilket också kändes positivt.

Sista dagen på träningslägret kan jag titta tillbaka och säga att vi hade en riktig nyckelsekvens för hur resten av säsongen skulle gestalta sig. Så kändes och känns det fortfarande. Det var trötta ben, sega huvuden och lite allmänt gnälligt och ynkligt på lägrets sista träningspass den där förmiddagen. Många började vika ner sig och ville inte riktigt anstränga sig längre. Då samlade vi ihop gänget, sa några väl valda ord som i princip gick ut på att det fanns två möjliga val. Antingen bita ihop, hänga i och köra på eller att ge upp och sätta sig vid sidan. Alla valde det första, och vilken träning vi fick. Helt fantastisk inställning och där tror jag många kände att man ibland måste anstränga sig lite extra för att komma någonstans. Allting är inte alltid toppen och går inte alltid som på räls. Samtidigt slöts även gruppen samman än starkare när vi efter träningen kunde konstatera att vi klarat av att göra det här tillsammans.

Det hade varit intressant att ha ett litet fönster man kunde kika in och se vad som hade hänt om vi låtit träningen flyta på och låtit killarna fortsätta vika ner sig och lämna över ansvaret på varandra. Jag tror inte vi hade fått samma utveckling som vi fått under året, och jag återupprepar att jag är övertygad om att det är de små detaljerna och ögonblicksbesluten som gör att saker och ting blir som de blir.

Det finns såklart säkert även motsatta exempel. Ögonblicksbeslut man tar när man är ”mitt uppe” i det och som man senare inser nog inte var så kloka. Där gäller det att ta lärdom och göra det bättre nästa gång, för tyvärr kan man ju aldrig göra om det. Ett exempel jag har här plockar jag från näst sista seriematchen under årets säsong. Allting gick emot oss. Nästan halva laget anlände till matchen runt 20 minuter före avspark, och allt kändes stressigt och lite småjobbigt. (Det där är en sak jag är medveten om att jag måste förbättra i mitt ledarskap, att hålla lugnet och inte låta det påverka för mycket om allt inte blir som tänkt och förutsättningar förändras.)

Hur som helst, ”allt” gick emot oss. Vi skapade chans på chans på chans. Stolpe, ribba, målvakt och utespelare på mållinjen var i vägen. Vår motståndare gjorde mål från 45 meter. Vår motståndare tog med sig bollen med handen och gjorde mål. Vi fortsatte skapa chanser utan utdelning. Bollen studsade fel, vi fick inte med oss någonting. Alla som har erfarenhet från fotboll eller egentligen vilken lagidrott som helst känner säkert igen det här. Ibland har man allt emot sig och ingenting med sig. Ibland har man istället allting med sig, men det gör det inte mindre frustrerande när allting går emot.

I paus var frustrationen stor och det gjorde att jag tog ett ögonblicksbeslut som var mindre bra. Jag lät frustrationen gå ut över spelarna och var alldeles för hård i mitt snack. För med lite distans var vi inte jättedåliga, allting gick bara emot. Och det kan man inte alltid riktigt påverka i alla lägen, det ligger något djupare i det där. I början av matchen lyckades vi till och med spela utefter vår spelidé på ett riktigt bra sätt, men i mitt huvud var det borta just då. Några timmar senare när man reflekterade över matchen, spelarna och sig själv var det dock ganska tydligt för mig att jag hade varit alldeles för tuff och för hård, och spelarna fick ta en del oförtjänt ”skit” i paus.

I och med att jag själv insåg att jag gjorde fel var det bara en sak att göra. På träningen dagen efter inledde jag med att be om ursäkt och härliga killar som man har att göra med så accepterade alla ursäkten. Jag tror det är viktigt att kunna erkänna sina fel även som tränare, jag tror det finns många som har lite för mycket prestige även gentemot sitt eget lag. Man måste kunna be om ursäkt om man gjort fel, vilken roll man än har. Sedan är det såklart extremt viktigt att misstaget inte upprepas, för tvingas man be om ursäkt en eller två gånger till för samma sak tror jag det är risk att spelarna börjar tappa förtroende. Hur som helst kan jag säga att jag aldrig kommer gå i den här fällan igen, vilket humör jag än är på kommer jag tänka efter en gång extra innan jag bestämmer mig för vad som ska få komma ut ur munnen. Ibland måste man kritisera, men hur ”dåligt” man än tycker något är så bör man nog vakta sina ord, framförallt när det gäller ungdomar. För den sekunden glädjen försvinner från fotbollen är man farligt ute. Kritik ska också alltid vara konstruktiv, annars stjälper man nog mer än man hjälper.

Säsongen 2012 - Tankar och reflektioner (Del 1)Övrigt

Posted by Joel Mon, October 22, 2012 18:18:13

Några veckor har gått sedan vi avslutade 2012 års fotbollssäsong. För mig som tränare känns träningsuppehållet vi just nu är mitt uppe i näst intill som något nödvändigt ont. Man vet inte riktigt vad man ska sysselsätta sig med de kvällar som helt plötsligt blir lediga och abstinensen efter att få ta sig ut på en fotbollsplan och träffa ett härligt gäng fotbollskillar gör sig påmind väldigt snabbt.

Samtidigt är jag dock som sagt medveten om att ett uppehåll är fullt nödvändigt. Man behöver ladda både de fysiska och de psykiska batterierna från fotbollen om man ska vara redo att hålla energinivån uppe under den ganska långa och mörka vinterperioden som snart är här. Som tränare försöker jag utnyttja träningsledigheten åt att reflektera och utvärdera vad som varit bra under året och vad som kan förbättras inför nästa. Jag försöker organisera mina tankar och prioritera bland de nya idéer jag vill prova under nästa säsong. Framförallt söker jag efter de ”stora småsakerna” som kan skapa ett ännu större driv, en större glädje och ett ännu kraftigare engagemang från spelarna i laget. För i min värld är det grundbultar för utveckling för alla lag och spelare.

På tal om nya idéer så har säsongen som gått innefattat en hel del nyheter. Jag personligen la åtminstone en av två fotbollsskor på hyllan och prioriterade tränarsysslan istället för att spela själv. Om jag verkligen brinner för något vill jag göra det till 100%, och därför fanns det helt enkelt inte rum att dela tiden och energin mellan att spela själv och att samtidigt vara tränare. Många tyckte mitt beslut var konstigt, men såhär en säsong senare är jag än mer övertygad om att jag tog rätt beslut. För jag känner att för mig personligen så är tränarrollen den del inom fotbollen som är mest inspirerande, givande, utvecklande och utmanande att ta sig an. Jag tränade ett lag även 2011, men där känner jag själv att mycket blev lidande för att jag samtidigt spelade själv.

Laget jag tillsammans med min käre tränarkollega försökt utveckla i år var en ny konstellation jämfört med förra året. Ett gäng som spelat i ett P97-lag (mestadels killar födda 1998) gick samman med ett gäng som spelat sjumannafotboll i en P99-serie och bildade en trupp på knappt 20 spelare som skulle delta i en P98-serie under året. Detta blev klart runt en två månader innan seriestart. Jag hade tidigare tränat P97-laget och tillsammans med tränaren för P99-laget bildade jag en tränarduo för P98-truppen.

Första månaden tillsammans tränade vi inomhus i en idrottshall. Den första träningsmatchen tillsammans spelade vi på konstgräs i slutet av mars. Halva laget hade aldrig spelat elvamannafotboll tidigare och laget hade alltså aldrig spelat match tillsammans innan detta tillfälle. Vi ställde upp med en 4-3-3-uppställning där alla spelare fick individuella och positionsanpassade instruktioner med vilka syftet var att få igång ett spel som liknade den spelidé jag visste att jag ville jobba utifrån under året. En kortpassningsorienterad spelidé där tanken är att involvera hela laget för att vinna en spelyta i taget och om möjligt komma till avslut i spelyta 3. Vi förlorade matchen, men det fanns en hel del positivt att ta med sig, och redan då kommer jag ihåg att jag kände att vi kunde få ett riktigt roligt år och åstadkomma någonting tillsammans.

En annan nyhet för året var att vi gick upp och tränade tre gånger i veckan, istället för tidigare två som (alltid?) varit standard för i princip alla lag i föreningen. Med facit i hand gav detta enormt fint utslag, och näst intill samtliga spelare förbättrade sin närvaroprocent gentemot föregående år. Detta trots att vi alltså hade betydligt fler träningstillfällen än tidigare. Det är svårt att sätta fingret på en enskild faktor som detta berott på, utan jag skulle istället vilja tala om en rad saker som jag tror spelat in.

För det första så känner jag att jag som tränare varit noga med att visa mitt engagemang för det vi håller på med. Jag har försökt att alltid vara noggrann och vara tydlig med att jag tar det på allvar, något jag tror är en förutsättning för att spelarna ska kunna göra detsamma. Jag har knappt missat ett träningstillfälle under året och alltid varit först på plats innan träningar och matcher och sist att lämna efteråt. Jag har alltid försökt se till att ha välplanerade träningar och att "dödtiden" mellan olika övningar blivit så kort som möjligt, detta bland annat genom att rigga upp så mycket som möjligt före träningsstart. Jag har också försökt hålla en levande hemsida med lite kort information inför matcherna och ett ordentligt matchreferat efter desamma. Att datum och tider för alla tillfällen vi träffas också finns tillgängliga på hemsidan har varit en självklarhet.

Att vara tränare har detta året för mig varit mer som en livsstil än som en hobby, det har funnits med mig i tankarna i princip hela tiden, och mer eller mindre alltid haft prioritet ett. Detta har såklart gjort att man fått göra avkall på en del andra saker men vill man åstadkomma något, oavsett vad, är jag övertygad om att man måste lägga ner ett väldigt stort engagemang och sätta prioritet ett på detta. Det går inte att tveka eller gå in med 90-procentig inställning, då kommer spelarna du har runt omkring dig att göra detsamma. Min övertygelse är att den inställning du begär av andra måste du själv minst kopiera och kanske överträffa.

En annan sak som gjort mycket för lagsammanhållningen är att alla spelare bytt om tillsammans före och efter träningarna, något som inte har varit fallet tidigare år. Detta ger mellan en halvtimme och en timme extra tillsammans vid varje träningstillfälle och detta gör såklart väldigt mycket för gruppen. I omklädningsrummet har vi också haft vår egen lilla maskot i form av en sjungande gris (lite mer krasst så är det en högtalare) som spelat musik från vår egen Spotify-lista i samband med varje träning och match. Denna lista har alla spelare kunnat gå in och lägga till låtar på själva. En sån här sak kanske inte känns så viktig, men jag tror att den spelat sin lilla roll i jakten på en starkare lagkänsla. I omklädningsrummet har kommentarerna om den lille grisen varit många, och förmodligen har det pratats om den vid tidpunkter när killarna träffats i skolan också. Jag är övertygad om att de små detaljerna kan göra stor skillnad.

Vi har också haft en Facebook-grupp för laget där det bland annat lagts upp lite bilder då och då, och jag tror det är viktigt för lagkänslan att hitta vägar att förlänga just känslan av lagsammanhållning utanför de träningar och matcher där man normalt träffas. Ett lag är man alla minuter varje dag, vecka ut och vecka in, månad efter månad och år efter år. Inte bara under tre träningar och en match i veckan.


Fortsättning följer...

En presentationÖvrigt

Posted by Joel Mon, October 22, 2012 17:51:01

Hej och hjärtligt välkommen till bloggen!

Denna blogg är tänkt att fungera som någon slags "tränardagbok" där jag tänker skriva ned mina tankar och reflektioner kring mitt stora intresse, nämligen att vara fotbollstränare. Detta är främst för min egen skull, men kan kanske samtidigt vara intressant för andra som delar mitt intresse. Förhoppningsvis så lämnar du som läser kommentarer på det som skrivs, för jag älskar att höra andras idéer och tankar. Det är ofta så man själv får nya "inputs" och inslag i sitt eget tränarskap. Innehållet på bloggen kommer förmodligen vara väldigt skiftande med allt från rena ledarskapsfrågor till tekniska detaljer. Men allt kommer på något sätt att ha koppling till min roll som ungdomstränare i fotboll.

Vem är då jag som bloggar? Jag heter Joel, bor i Ljungby och är fotbollstränare för ett härligt P98-lag i en förening som heter Lagans AIK. Jag har också ett uppdrag som lokal spelarutbildare åt Smålands FF, vilket innebär att jag i "mitt" område ansvarar för samlingar såsom Tematräningar och Utbildningsläger vilka genomförs i SmFF:s regi. Just nu studerar jag också sista året av tre på en utbildning som går under namnet Coaching & Sport Management.

Hoppas att ni som delar mitt intresse kommer finna läsningen intressant. Välkommen åter!